Du som bonusförälder
Idag slog det mig, som så många gånger tidigare. Men tidigare har jag valt att lämna det lika snabbt som det kommit till mig, MEN inte idag. Ett samtal med två kollegor och jag pratade på. Det handlar om skilsmässa. När föräldrar separerar och barnen hamnar i kläm. När vuxna människor inte tar sitt ansvar och barnen tvingas gör det. När föräldrarna inte kan kommunicera med varandra och lägger över det på barnen. När föräldrar tror att dem vet barnets bästa men har egentligen ingen aning. När nya vuxna kommer in i familjen, bonusförälder, extramamma-extrapappa, styvpappa-styvmor eller vad du nu vill kalla det. Aldrig någonsin kommer en ”ny” vuxen kunna ta en biologisk pappa eller mammas plats. Aldrig någonsin.
Det kan vara svårt och jobbigt för många i en ny situation, en ny familj ska bildas. Det är ditt ansvar som vuxen att se till att barnen har det bra. Det är ditt ansvar att ta hand om barnen, det är ditt ansvar att hjälpa och stötta barnen. Det är ditt ansvar… Hur mycket den ena föräldern än avskyr den andra föräldern så är det absolut inte okej att prata illa om den ena föräldern inför barnen. Absolut inte.
Att som bonusförälder, extramamma-extrapappor, styvpappor-styvmammor är det viktigt att ta dina bonusbarn, extrabarn till dig. De kommer aldrig kunna ersätta dina biologiska barn – det vet jag. Det är naturligt. MEN du som bonusförälder, extramamma-extrapappa, styvpappa-styvmor, får aldrig vara elak mot ditt bonusbarn.
Nu ska det handla om Elsa, Elsa är en tjej på 9 år som lever med skilda föräldrar, ena veckan hos sin pappa och andra veckan hos sin mamma. Både Elsas mamma och pappa har nya respektive och lever varsitt lyckligt liv. Men vad lever Elsa för liv? Hur mår egentligen Elsa? med en styvmor som inte accepterar henne och tar henne till sig. Med en styvmor som bestämmer allt vad Elsa ska göra, med en styvmor som inte låter Elsa träffa vänner, med en styvmor som lagar mat Elsa inte tycker om och tvingar henne att äta upp – trots att hon avskyr maten och spyr, med en styvmor som inte låter Elsa röra sitt syskon, med en styvmor som aldrig hjälper Elsa med läxorna, med en styvmor som aldrig vill krama henne god natt, med en styvmor som bara ser till sina biologiska barns bästa, med en styvmor som… Vart fanns egentligen Elsas pappa, såg han inte? Vågade han inte se? Ville han inte se? Sorligt!
Som 11 åring fick Elsa magkatarr, detta pga hur hon mådde, hur hon bodde och framförallt hur hon blev behandlad... Magkatarr är något som Elsa fått leva med till och från hela livet sedan den dagen hon fick det. Endast 11 år. Något som aldrig borde ha hänt om vuxna i hennes omgivning hade tagit sitt ansvar och behandlat henne väl.
I Elsas dagbok som hon skrev när hon var 12 år kan man läsa dessa rader:
”Jag vill inte vara här. Igår fick jag en stor portion av den äckligaste maten som jag inte tycker om. Hon tvingade mig att äta upp allt, Försökte svälja maten kunde inte, klöckte mig och spydde på tallriken. Då sa hon bara – skyll dig själv nu får du äta upp din spya också. Jag satt vid bordet i över 2 timmar, tillslut stoppade jag maten i munnen spottade ut i en servett och la det i mina byxor och slängde det på toan…”
”Idag såg jag mamma på stan när jag var där med pappas familj, styvmor viskade till mig och sa du får inte vinka på mamma, du får inte gå och säga hej, om hon kommer fram till dig så får du inte krama henne ”
Så snälla du, bonusförälder, extramamma-extrapappa, styvpappa-styvmor, du behöver inte älska ditt eller dina bonusbarn, du behöver inte göra allt för dem, men det minsta du kan göra är att vara snäll, visa att du finns där, hjälper och stöttar när det behövs. Kanske inte med hela ditt hjärta, men i alla fall med en liten, liten bit av hjärtat.
